Kirby’s Return to Dreamland Deluxe

En Wii-klassiker får Nintendos ”Deluxe”-behandling på Switch.

Guider / Gaming / Casino utan paus / Jamför casinon /

Kirby är lycklig i sitt nya hem på Switch. Förra året kom det finurliga racing-spinoffspelet Kirby’s Dream Buffet och, inte minst, det ambitiösa och framgångsrika 3D-äventyret Kirby and the Forgotten Land. Nu kan Switch-ägare också njuta av den definitiva ”klassiska” Kirby-upplevelsen i 2D, eftersom Nintendo har valt att återuppliva ett av Kirbys mest kreativa och innehållsrika äventyr med uppdaterad grafik och nytt innehåll – välkommen till Kirby’s Return to Dreamland Deluxe.

Det ursprungliga Kirby’s Return to Dreamland, även kallat Kirby’s Adventure Wii, släpptes till Wii och fick mestadels positiva recensioner, men liksom många andra Kirby-spel kritiserades det för att vara för lätt. Jag vet inte om svårighetsgraden har finjusterats här på Switch, men jag tycker inte direkt att spelet har varit sömnframkallande lätt. Visst, de inledande nivåerna innebär inte mycket mer än att peka kontrollern åt höger, men plattformsavsnitten ställer snabbt större krav på spelaren, och bossarna är faktiskt genuint utmanande – och superroliga.

Det är faktiskt lite paradoxalt att anklaga spelet för att vara för lätt när det är ett av de Kirby-spel som erbjuder några av seriens mest utmanande – och för mer seriösa spelare tilltalande – innehåll i form av spelets ”Extra Mode” och ett arenaläge. Det förstnämnda är en alternativ version av huvudberättelsen, där Kirbys liv är halverat och bossarna har mer komplexa attackmönster. Arenan låter dig slåss mot spelets många bossar i rad (en svårare version har en handfull extra bossar). Problemet är – och ja, det är tyvärr fortfarande ett problem i Deluxe-utgåvan – att du måste slutföra huvudhistorien, vilket tar cirka tio timmar, för att låsa upp dessa lägen. Detta gäller även den helt nya och överraskande utmärkta sidohistorien ”Magolor Epilogue: The Interdimensional Traveler”, som jag ska berätta mer om snart.

Det är frustrerande att Nintendo insisterar på att spelare som vill bli utmanade måste tugga sig igenom den barnvänliga versionen av äventyret för att få göra det. Jag kan tänka mig att det har något att göra med att de väldigt gärna vill att familjer med vuxna och mer erfarna spelare ska inkludera de små från början. Kirby’s Return to Dreamland Deluxe har nämligen sömlös drop-in co-op, där upp till fyra spelare, var och en med en Joy-Con, kan spela tillsammans. Så antingen som fyra Kirbys i olika färger, eller som Kirby och hans tre ärkefiender – i det här spelet hans vänner – King Dedede, Meta Knight och Bandana Waddle Dee, kan hela familjen ha roligt när de utforskar Planet Popstar och hjälper den lilla utomjordiska trollkarlen Magolor att reparera sitt kraschade rymdskepp.

För att göra det måste de hitta fem komponenter till rymdskeppet, som är utspridda över den stjärnformade planetens fem världar. Kirbys tre ”frenemies” har egna förmågor, medan den förstnämnda traditionellt imiterar fiender genom att absorbera dem. Det finns en mängd så kallade ”Copy Abilities” i Return to Dreamland Deluxe, bland annat det klassiska Zelda-inspirerade ”Sword”, det Cowboy-esque ”Whip” och det nya ”Mecha”, som förvandlar Kirby till en liten flygande robot som kan avfyra missiler och laserstrålar. De många roliga Copy Abilities (och ”Super Abilities”, starkare versioner av samma) gör att spelet erbjuder stor variation. I ett ögonblick använder du en bumerang för att träffa otillgängliga brytare, i ett annat förvandlas du till en sten och sjunker till botten mot en uppåtgående vind och i ett tredje använder du ett paraply som en sköld mot ett regn av föremål. I Kirby’s Return to Dreamland tar en spelidé emot en annan, och resultatet är ett spel som vid en första anblick känns lika kreativt som några av Mario och Donkey Kongs bättre äventyr. Å andra sidan finns det en nackdel med kreativiteten; överflödet av mekanismer innebär att varje mekanik sällan får andas innan den ersätts av en ny, och tempot kan kännas brådskande som ett resultat av detta.

Så vad är nytt i denna ”Deluxe”-version av spelet till Switch? Först och främst är det förstås grafiken. Det är onödigt att säga att det är en ganska markant skillnad på hur spelet ser ut nu jämfört med hur det såg ut på Wii – en konsol som inte hade stöd för HD. Spelet är uppenbarligen mycket mindre grymt på Switch, med tydligare och mer detaljerade för- och bakgrunder. Allt ser mer rent och polerat ut, men jag måste ärligt erkänna att det fanns lite mer personlighet i den gamla stilen på Wii? Den nya stilen på Switch är verkligen inte ful, bara lite generisk och påminner mig mest om några av Marios mer anonyma 2D-spel.

En av huvudattraktionerna i Deluxe-utgåvan är den nya nöjesparken Merry Magoland. Det är en samling av både gamla och nya minispel, där du kan spela ensam mot datorstyrda spelare eller lokalt mot riktiga spelare och få en paus från huvudberättelsen. De många minispelen är faktiskt spelmässigt robusta nog – de flesta av dem är reflex- eller precisionsbaserade; ett handlar till exempel om att träffa förbipasserande mål, ett annat om att dra sitt samurajsvärd snabbare än motståndaren – men jag har svårt att se att de kan hålla uppmärksamheten hos spelare över en viss ålder. De riktar sig förmodligen mer till yngre spelare, familjer som spelar tillsammans och fulländare, eftersom höga poäng i spelen belönar dig med en mängd olika masker som Kirby kan bära i huvudberättelsen.

Det andra, och enligt min mening bästa, tillägget till spelet är den nya sidohistorien som heter ”Magolor Epilogue: The Interdimensional Traveler”. Det är, som namnet antyder, en epilog där du spelar som Magolor och som blir tillgänglig först när du har avslutat Kirbys huvudhistoria. Epilogen följer samma struktur som Kirbys äventyr, med en handfull världar som var och en består av ett par nivåer och en bossfight. Banorna i Magolors berättelse är dock betydligt mer actionorienterade än de i Kirbys, där det verkar vara en ganska jämn fördelning mellan strid och plattformshoppning. Magolor, precis som Samus i alla Metroid-spel, börjar med att ha förlorat alla sina förmågor, och återfår dem en efter en för varje boss som besegras.

Det större fokuset på action återspeglas främst i det faktum att Magolor kan utföra ”combos” och att du, precis som i rena actionspel som Bayonetta och DMC, belönas med en medalj i slutet av varje nivå som återspeglar din totala prestation. Beroende på hur bra du har lyckats belönas du också med en större eller mindre stapel ”magiska poäng” som du kan använda mellan kapitlen för att uppgradera Magolors förmågor, liv och rörlighet. Detta skapar en tillfredsställande spelomgång där du motiveras att göra ditt bästa, till exempel för att du vill se hur Magolors laserkanon ser ut i uppgraderad form. Men som tur är är det tillräckligt motiverande att spela som Magolor i sig själv. Den förtjusande lilla trollkarlen styr nämligen med knivskarp precision och har ett mycket tillfredsställande rörelseset: du kan tillkalla svarta hål för att suga upp fiender, få nålskarpa spikar att skjuta upp från marken och göra dig själv tillfälligt osynlig, bland annat. Faktum är att jag hade roligare att spela som Magolor än som Kirby, och jag tycker att epilogen presenterar ett starkt argument för ett helt spel med den förstnämnda.

Oavsett om du har spelat Kirby’s Return to Dreamland på Wii eller inte finns det goda skäl att kolla in spelet i dess nya utgåva på Switch. Huvudhistorien representerar ett av Kirbys mest kreativa och charmiga äventyr och kan avnjutas tillsammans som familj tack vare sömlös drop-in co-op med upp till fyra spelare. Och när du behöver en paus från kaoset i huvudberättelsen finns det gott om underhållning i en myriad av varierade minispel, gamla och nya. Återkommande spelare kan se fram emot den fantastiska nya epilogen, som enligt min mening motiverar ett helt spel Magolor. Det är bara synd att både detta, en alternativ, svårare version av huvudhistorien och ett arenaläge alla är låsta bakom en genomspelning av huvudhistorien i dess barnvänliga version. Så Kirby-veteraner och mer erfarna spelare i allmänhet måste beväpna sig med tålamod och plöja igenom huvudhistorien innan de kan kasta sig in i spelets faktiskt tilltalande innehåll.

Vårt betyg

08/10


Bra underhållning för hela familjen. Sömlöst samarbete med upp till 4 spelare. Magolor Epilogue är en fantastisk efterrätt till huvudberättelsen. Ett hav av minispel och upplåsningsmöjligheter kommer att tilltala yngre spelare.


Den uppdaterade konststilen är lite generisk. Spelets utmanande innehåll kräver att du spelar igenom huvudhistorien på den barnvänliga svårighetsgraden. Alltför många mekanismer ger inte individen tid att andas.

Läs även våra guider

Hampus Lundsten

Hampus Lundsten

Bonusgranskare

36 Artiklar

·

0 Recensioner

Hampus specialiserar sig på att analysera casinobonusar och deras faktiska värde. Det betyder att alla bonusar granskas noggrant av Hampus så att dess verkliga värde kan beräknas. Han skriver även många av de artiklar och guider som du kan läsa här.

Logo