Metroid Prime Remastered
Efter åratal av rykten dyker Metroid Prime äntligen upp på Switch i en vackert restaurerad version – och är fortfarande ett av de bästa spelen i världen.
Guider / Gaming / Casino utan svensk licens / Jamför casinon /
Retro Studios är tillbaka, och vad de har varit saknade. Om man bortser från en ganska enkel port av Wii U-plattformsspelet Donkey Kong Country: Tropical Freeze till Switch 2018 har det gått nästan tio år sedan den Nintendo-ägda studion släppte ett spel.
Vad som har hänt bakom dörrarna hos utvecklaren i Texas under alla dessa år är ett av spelbranschens största mysterier, men det är ganska säkert att anta att minst ett, om inte fler, projekt har skrotats. Det var inte förrän i början av 2019 som man med säkerhet kunde säga vad de arbetade med, när Nintendo plötsligt meddelade att Metroid Prime 4 – som fram till dess hade varit under utveckling hos en okänd utvecklare – hade fått en nystart hos Retro.
Sedan dess har det hävdats ett otal gånger bland insiders att Retro inte bara arbetade på nästa stora kapitel i sin kritikerrosade serie, utan att de helt enkelt höll på att remastera hela originaltrilogin för Switch. Olika Nintendo Directs kom och gick under åren, och trilogin var ingenstans att se. Plötsligt ändrades ryktena till att detta inte längre var en remastering av trilogin, utan bara det första spelet.
Tiden gick, inget tillkännagivande. Även om branschens mest pålitliga insiders fortsatte att insistera på spelets existens började fansen förlora hoppet, och en remaster av Metroid Prime – oavsett om det var hela trilogin eller bara det första spelet – blev nästan en meme a la Half Life 3 och liknande spel som folk aldrig slutar att drömma om, även om de vet att de bara är just det – drömmar. Därför kändes det helt overkligt när spelet äntligen avslöjades under förra veckans Nintendo Direct, och ännu mer när det dök upp på eshop direkt efteråt.
Metroid Prime Remastered
Historien om Metroid Prime är fascinerande. Det blev ett ramaskri när det tillkännagavs att den älskade Metroid-produkten skulle göra sin 3D-debut som en förstapersonsskjutare, och att den skulle göras av en okänd utvecklare i Texas. I efterhand var oron förståelig men onödig, eftersom spelet släpptes med en Metascore på 97 och hyllades inte bara som Metroid-seriens perfekta övergång från 2D till 3D – dess ”Super Mario 64 eller Ocarina of Time-ögonblick” – utan också som ett av de bästa spelen någonsin.
Även om Metroid Prime har återutgivits som en del av Metroid Prime Trilogy-samlingen för Wii respektive Wii U är det först nu, över 20 år efter den ursprungliga lanseringen, som spelet får glänsa i full HD med nya texturer, tillgångar och ett helt nytt ljussystem. Så hur ser det ut? Förbaskat bra. Eller, det ser ut som jag minns det, vilket är den bästa komplimang jag kan ge det, eftersom spelet var ett tekniskt underverk redan 2002. Ja, trots att det släpptes till den lilla, lunchlådliknande Gamecube kändes spelet som något från framtiden på den tiden.
Detaljer som regn som driver ner i Samus visir, ånga som dimmade det och hennes ansikte som reflekterades i visiret av starkt lysande skott var banbrytande realistiska på den tiden. Dessutom gjorde den otroligt atmosfäriska och konsekventa konstinriktningen och de orubbliga 60 FPS inte heller någon skada. Så spelet i sin ursprungliga form håller sig ganska bra här 20 år senare, så jag uppskattar att Nintendo och Retro inte bara gjorde en enkel uppskalning med sin remaster och kallade det en dag.
Faktum är att Retro Studios som sagt helt och hållet återskapar spelet, men med enorm kärlek och respekt för den ursprungliga stilen. Jämfört med Gamecube-versionen är detaljrikedomen mycket större, även om allting har ett något mer glatt och glänsande utseende. Det är som om det finns en liten antydan till något tecknat över det, och jag tror att det är en antydan till vad vi kan förvänta oss av Metroid Prime 4. En något mer stiliserad riktning som kan tillgodose Switch:s föråldrade innandömen och förhoppningsvis leverera 60 FPS, som det är brukligt för Retro Studios.
Jag förväntar mig att många bara börjar bekanta sig med Metroid Prime nu på Switch. Metroid-serien har trots mycket kärlek från kritiker och hög prestige i branschen (serien har trots allt lagt halva sitt namn till en av dagens mest populära genrer) aldrig varit i närheten av att bli en av Nintendos bästsäljare. Vissa anser att serien saknar ett brett tilltal. Jag håller inte med, då spel som Hollow Knight kan bli gigantiska succéer. Jag tror att den mediokra försäljningen har mer att göra med vilka konsoler tidigare Metroid-spel har släppts på. Det är min känsla att Metroid Prime – särskilt 4:an men förhoppningsvis även den här remastern – skulle kunna bli enormt stor på Switch, och det faktum att det utmärkta Metroid Dread redan är seriens bäst säljande spel stöder min känsla. Men ja, om du ser en hårdhänt hjältinna med en häftig kanon på armen och tror att det här kommer att bli en bländande shooter – Nintendos ”Halo-mördare”, som det felaktigt kallades på den tiden – så har du fel. Visst, du kommer att plocka ner en och annan utomjording, men Metroid handlar om isolering och tålmodig, försiktig utforskning av främmande planeter.
I Metroid Prime är det planeten Tallon IV, där en mäktig civilisation av fredliga och kloka Chozos har utplånats efter att en komet har förgiftat planeten. Kometen har läckt ut en mystisk substans som kallas ”phazon” som muterar även fredliga varelser till aggressiva rovdjur, och som naturligtvis genast är målet för de illvilliga rymdpiraterna som ett militärt biovapen för att säkra sin intergalaktiska dominans. Tallon IV är en relativt traditionell spelvärld. Du börjar i de sandblästrade Chozo Ruins, men det finns områden med de klassiska teman med vatten, skog, lava och sand som du förväntar dig från seriens första 3D-spel (något som jag beundrar det mer otillgängliga och förtryckande Metroid Prime 2: Echoes för att det avvek från). Men trots bekanta teman för de flesta av planetens miljöer är det en briljant sammansatt värld. Varje rum känns unikt och handritat, och platser som du tror att du har sett varje hörn av visar sig, vid återbesök med nya vapen och förmågor i hjältinnans arsenal, innehålla gigantiska, tidigare otillgängliga områden.
Lustigt nog handlar Metroid Prime, som alla ”Metroidvanias”, om att noga studera och långsamt kartlägga (både fysiskt och mentalt) en enormt förgrenad värld medan Samus hittar uppgraderingar till sin rymddräkt, armkanon, visir och morphball – den sistnämnda är en sfär som du kan förvandlas till genom att trycka på en knapp för att rulla genom små tunnlar och spränga hinder i bitar, och senare i spelet använda för att rulla uppför ramper och klistra dig fast vid väggar för att komma åt dolda områden.
En av de största farhågorna inför Metroid Prime var då hur utvecklaren skulle översätta morph ball, ett av seriens kärnelement, från 2D till 3D. Lyckligtvis lyckades Retro implementera en omedelbar och sömlös övergång från Samus förstapersonskaraktär till klotet i tredje person – eller 2D, beroende på vilket rum du befinner dig i – och utforma en myriad av roliga pussel och hinder kring detta.
Men enligt min mening är Retros största bedrift med Metroid Prime-serien att förmedla hela ”3D Metroid-upplevelsen” genom Samus visir. Som sagt, de visuella detaljerna i första person, som att hennes visir dammar av ånga eller spricker när hon dör, är fantastiskt uppslukande, men det är sättet som visiret integreras i strider, promenader och utforskande, och hur det används för att förmedla majoriteten av spelets berättelser, som är det verkliga genidraget. Skanningsmekaniken är faktiskt unik för Metroid Prime-serien och används för att samla in information om allt från miljöer och varelser till resterna av tidigare civilisationer, men den används också för att bland annat utlösa mekanismer i genomgångar, lyfta fram bräckliga strukturer, avslöja bossarnas svagheter och se infraröda objekt i mörkret.
Skanningsmekaniken gör den stora majoriteten av Metroid Primes berättelse valfri, så du kan engagera dig i den så mycket eller så lite som du vill. Jag skulle dock starkt uppmuntra nya spelare att läsa de mer detaljerade (och genomgående välskrivna) Red Journals, som bland annat ger en inblick i Chozos förfall efter kometkraschen och rymdpiraternas forskning på phazon. Det blir till exempel aldrig tråkigt att läsa om hur rymdpiraterna experimenterar med att mutera planetens djurliv – och sig själva – med phazon, eller hur de katastrofalt har försökt efterlikna Samus morph ball-teknik på utvalda pirater som har slutat med brutna ryggar.
Oavsett om du rullar runt i morph ball, skannar av miljön, skjuter mot gigantiska, fruktade bossar med de vackert utformade strålvapnen eller hoppar mellan plattformar har Retro sett till att remastern har ett sätt att styra Samus som passar allas smaker. Spelets ursprungliga ”single-stick-kontroller” från Gamecube återkommer, där du använder en enda joystick för att rotera och måste stå stilla för att sikta. Detsamma gäller Wiis ”pointerkontroller”, där du istället för en Wii Remote nu använder en Joy-Con för att peka och sikta. Nytt är däremot de moderna ”twin stick controls”, som gör att du kan rotera och sikta medan du rör dig, och som faktiskt är spelets standardkontroll. Det känns härligt och passar perfekt för handhållet spel.
Vad finns det mer att säga om Metroid Prime Remastered? Det kostar inte fullt pris, vilket nog bara är något att vara tacksam för när det är Nintendo vi har att göra med. Det körs med 60 FPS på en maskin som för närvarande kämpar för att nå 30 FPS och minimala upplösningar med en myriad av nya spel. Det har coola nya visuella detaljer, till exempel regn som driver ner från armkanonen när du riktar den uppåt.
Det har ett gudomligt soundtrack, varav många melodier har bränts in på min näthinna i 20 år. Det har ett slutområde som gränsar till skräck och som jag älskar det för. Och det har fortfarande några lite frustrerande backtracking-avsnitt som verkar onödiga 20 år senare (jag tittar på dig, Space Jump Boots). Dessutom är stridssystemet lite grundläggande och oengagerande år 2023, och det finns inget uttalat nytt innehåll att utforska. Men nu kallas det också för en remaster, inte en remake, och av det förstnämnda kan man inte begära mer.
Retro Studios, vilken härlig återförening. Jag hoppas att vi får nöjet av era spel lite mer regelbundet i framtiden! Och för er som har er första Metroid Prime-upplevelse i beredskap, eller kanske redan har påbörjat den: Njut av den definitiva versionen av denna tidlösa klassiker, ett mästerverk i hur man utformar en fullt genomförd spelvärld som dryper av atmosfär.
Vårt betyg
10/10
➕
Vacker grafisk uppdatering, 60 FPS, fortfarande en av de mest atmosfäriska och bäst utformade spelvärldarna, terapeutisk utforskning, spektakulära bossfighter, ikoniskt soundtrack, kontrollsystem för alla smaker, rimligt pris för en remaster.
➖
Vissa backtracking-avsnitt verkar mer onödiga 20 år senare, stridssystemet är lite grundläggande år 2023 och Magmoor Caverns är fortfarande ett lite tråkigt transitområde.
